Transspråkande i praktik och teori

Transspråkande i praktik och teori             

Gudrun Svensson

 

 

Dagens klassrum har en rik språklig mångfald, synlig eller osynlig, och det är en utmaning för oss pedagoger att ta tillvara på denna rika flerspråkighet. Boken Transspråkande i praktik och teori (Natur & Kultur, 2017) som vänder sig till lärare, lärarstuderande, rektorer och övrig skolledning, beskriver hur man på bästa sätt kan gynna lärandet och identitetsutvecklingen hos våra flerspråkiga elever utifrån målsättningen att skapa en likvärdig skola. Författaren är Gudrun Svensson, lektor i svenska som andraspråk vid Linnéuniversitetet. Hon har de senaste decennierna följt utvecklingen från enkulturalitet till mångkulturalitet i den svenska skolan och genom boken, grundad på hennes forskning, varvas teori med praktik på ett tilltalande och intressant sätt.

Redan i september väcktes mitt intresse för det här med transspråkande när jag hade förmånen att få lyssna till professor Jim Cummins föreläsning på Möllan, där han talade utifrån sin senaste bok ”Flerspråkiga elever – effektiv undervisning i en utmanande tid”. Kort därefter, i mitten av november, publicerades Transspråkande i praktik och teori och utifrån mitt fokusområde som förstelärare på central nivå, nämligen Nyanlända, inkluderingsförmåga och lärande på enheter kändes det väldigt spännande att få läsa en alldeles nyutgiven bok om detta!

Vad menas då med transspråkande, internationellt kallat translanguaging? Det innebär ”att lärare på olika sätt utgår från sina elevers livserfarenheter och språkliga resurser för att bygga upp stödjande undervisningsresurser i klassrummet.” (s 16). Detta står i kontrast till tidigare fokus på enspråkighet (enkulturalitet) där svenskan var den språkliga normen och våra flerspråkiga elever kunde få höra i klassrummet att ”här talar vi bara svenska.”

I förordet summeras vikten av att:

• Låta elever använda alla sina språkliga resurser och framstå som kompetenta istället för bristfälliga
• Vidga resursanvändningen och ge eleverna större möjlighet att lösa kognitivt avancerade uppgifter
• Stärka elevernas identitet så att de kan investera i lärande och utveckla expertis i skolans alla ämnen

Boken består av tolv kapitel som alla inleds med ett par frågeställningar som besvaras samt ett tydligt syfte. Just ett sådant upplägg tilltalar mig, då man inte alla gånger kanske vill läsa en bok från pärm till pärm utan istället söker efter något specifikt som man vill fördjupa sig i. Efter inledningen i första kapitlet, beskrivs Centrumskolan och dess utveckling i kapitel 2. Från att ha varit en katastrofskola lyckades man genom kompetensutbildning, attitydförändring och sjösättning av ett transspråkande arbetssätt förvandla skolan till en modellskola. Vikten av att tillämpa modern skolforskning betonades och gav lärarna kunskaper om hur de skulle kunna förändra sin undervisning.

I kapitel 3 Transspråkande, teori och undervisning presenteras olika begrepp och forskare som lyfts fram är bland annat Jim Cummins och Ofelia Garcia (även hon flerspråkighetsforskare).  Alla språk har lika värde, något som innebär att alla språk är ett redskap för lärande. Elevsamarbete är viktigt och här kan eleverna hjälpa varandra att förklara otydligheter på flera olika språk.  Direkt applicerbart att använda ute på egna enheter är de kartläggningar som beskrivs i kapitel 4 Kartläggning av språkliga resurser. Med enkla modeller, så kallade kunskapsstegar kan man låta eleverna själva ranka sina kunskaper i olika språk.  Med olika symboler får de ange vilka språk som ligger dem varmast om hjärtat och även fylla i hur de uppfattar de språkliga förmågorna prata-skriva-läsa.  En sådan kartläggning är sedan utgångspunkten för hur man ska organisera undervisningen. Detta tror jag är något att pröva på enheter i Mölndal med flerspråkiga elever!

Kapitel 5 Identitetsutveckling tar upp hur viktigt språket är för elevernas utveckling och hur avgörande lärarnas arbete med transspråkande är för att skapa positiva självbilder. Välplanerat kollaborativt arbete leder till att eleverna blir stolta över sina blandade identiteter. Här betonas också vikten av att använda sig av multimodala uttryck för att utveckla elevernas ämneskunskaper och ett skolrelaterat ämnesspråk.  I kapitel 6 utvecklas detta resonemang med förankring i Lgr11.

Följande fyra kapitel Ordkunskap på basal nivå, Utveckling av den grammatiska basen, Ordkunskap i ämnesundervisningen och Litteracitetsutveckling utgår från teori som illustreras med praktiknära exempel. Bland annat beskrivs den svårighet som kan uppstå i ämnet matematik där tal med kontextuella beskrivningar försvårar för flerspråkiga elever (s 129-130). En sådan pedagogisk text kan vara förödande om man inte behärskar ett basalt ordförråd.  Ett exempel är det vanligt förekommande ordet ”rymmer” med sin dubbeltydiga betydelse. Gudrun Svenssons sätt att generöst dela med sig av exempel från arbetet på Centrumskolan tilltalar mig. Att utmana sig själv, tänka nytt och våga pröva i egen praktik är utvecklande. Vi måste våga bryta mönster och få in transspråkande på ett naturligt sätt.

Föräldrasamverkan tas upp i kapitel 11 och här finns det mycket att göra för att främja ett samarbete som leder till att de flerspråkiga elevernas föräldrar blir delaktiga i skolverksamheten.  Det sista kapitlet, Implementering av transspråkande, ger tips på vad som är viktigt att tänka på i samband med att starta upp ett transspråkande arbetssätt på en skola. Avgörande är skolledningens inställning och att allt är förändringsarbete ska utgå från forskning. Kollegialt lärande och beprövad erfarenhet är också viktigt. Som Gudrun Svensson betonar är ”transspråkande inte en quick fix”.

 

 

 

 

 

 

 

(Implementering av transspråkande, sid 197)

Efter det avslutande kapitlet kommer ett väldigt användbart appendix utifrån tanken att forskning är en förutsättning för ett lyckat förändringsarbete. Här hänvisar författaren dels till handböcker för upplägg av undervisningen, dels till praktiknära forskning. För att underlätta för läsaren är appendix upplagt i kapitelordning.  Det kan inte bli smidigare för de pedagoger som vill fördjupa sig och ta del av de senaste rönen vad gäller transspråkande!

Och för er som vill veta mer om Gudrun Svensson finns här en länk, där hon i ett möte med Anna Kaya (Nationellt centrum för svenska som andraspråk, Stockholms universitet) samtalar om ”Flerspråkighet som en resurs”

Lärarmötet - Flerspråkighet som en resurs - Lärarkanalen

Så jag kan varmt rekommendera boken Transspråkande i praktik och teori för de skolor som har hela världen i sina klassrum, elever som talar en mängd olika språk och friskt växlar mellan dessa. Språkväxling dvs transspråkande är vägen till inkludering och en likvärdig skola.