Transspråkande i
praktik och teori
Gudrun Svensson
Dagens klassrum har en rik språklig mångfald, synlig eller
osynlig, och det är en utmaning för oss pedagoger att ta tillvara på denna rika
flerspråkighet. Boken Transspråkande i
praktik och teori (Natur & Kultur, 2017) som vänder sig till lärare,
lärarstuderande, rektorer och övrig skolledning, beskriver hur man på bästa
sätt kan gynna lärandet och identitetsutvecklingen hos våra flerspråkiga elever
utifrån målsättningen att skapa en likvärdig skola. Författaren är Gudrun Svensson, lektor i svenska som
andraspråk vid Linnéuniversitetet. Hon har de senaste decennierna följt
utvecklingen från enkulturalitet till mångkulturalitet i den svenska skolan och
genom boken, grundad på hennes forskning, varvas teori med praktik på ett
tilltalande och intressant sätt.
Redan i september väcktes mitt intresse för det här med
transspråkande när jag hade förmånen att få lyssna till professor Jim Cummins
föreläsning på Möllan, där han talade utifrån sin senaste bok ”Flerspråkiga elever – effektiv undervisning
i en utmanande tid”. Kort därefter, i mitten av november, publicerades Transspråkande i praktik och teori och
utifrån mitt fokusområde som förstelärare på central nivå, nämligen Nyanlända, inkluderingsförmåga och lärande
på enheter kändes det väldigt spännande att få läsa en alldeles nyutgiven
bok om detta!
Vad menas då med transspråkande, internationellt kallat translanguaging? Det innebär ”att
lärare på olika sätt utgår från sina elevers livserfarenheter och språkliga
resurser för att bygga upp stödjande undervisningsresurser i klassrummet.” (s
16). Detta står i kontrast till tidigare fokus på enspråkighet (enkulturalitet)
där svenskan var den språkliga normen och våra flerspråkiga elever kunde få
höra i klassrummet att ”här talar vi bara svenska.”
I förordet summeras vikten av att:
- Låta elever använda alla sina språkliga resurser och framstå som kompetenta istället för bristfälliga
- Vidga resursanvändningen och ge eleverna större möjlighet att lösa kognitivt avancerade uppgifter
- Stärka elevernas identitet så att de kan investera i lärande och utveckla expertis i skolans alla ämnen
Boken består av tolv kapitel som alla inleds med ett par
frågeställningar som besvaras samt ett tydligt syfte. Just ett sådant upplägg
tilltalar mig, då man inte alla gånger kanske vill läsa en bok från pärm till
pärm utan istället söker efter något specifikt som man vill fördjupa sig i.
Efter inledningen i första kapitlet, beskrivs Centrumskolan och dess utveckling i kapitel 2. Från att ha varit en
katastrofskola lyckades man genom kompetensutbildning, attitydförändring och
sjösättning av ett transspråkande arbetssätt förvandla skolan till en
modellskola. Vikten av att tillämpa modern skolforskning betonades och gav
lärarna kunskaper om hur de skulle kunna förändra sin undervisning.
I kapitel 3 Transspråkande,
teori och undervisning presenteras olika begrepp och forskare som lyfts fram
är bland annat Jim Cummins och Ofelia Garcia (även hon
flerspråkighetsforskare). Alla språk har
lika värde, något som innebär att alla språk är ett redskap för lärande.
Elevsamarbete är viktigt och här kan eleverna hjälpa varandra att förklara
otydligheter på flera olika språk. Direkt applicerbart att använda ute på egna
enheter är de kartläggningar som beskrivs i kapitel 4 Kartläggning av språkliga resurser. Med enkla modeller, så kallade kunskapsstegar kan man låta eleverna
själva ranka sina kunskaper i olika språk.
Med olika symboler får de ange vilka språk som ligger dem varmast om
hjärtat och även fylla i hur de uppfattar de språkliga förmågorna
prata-skriva-läsa. En sådan kartläggning
är sedan utgångspunkten för hur man ska organisera undervisningen. Detta tror
jag är något att pröva på enheter i Mölndal med flerspråkiga elever!
Kapitel 5 Identitetsutveckling
tar upp hur viktigt språket är för elevernas utveckling och hur avgörande
lärarnas arbete med transspråkande är för att skapa positiva självbilder.
Välplanerat kollaborativt arbete leder till att eleverna blir stolta över sina
blandade identiteter. Här betonas också vikten av att använda sig av
multimodala uttryck för att utveckla elevernas ämneskunskaper och ett
skolrelaterat ämnesspråk. I kapitel 6
utvecklas detta resonemang med förankring i Lgr11.
Följande fyra kapitel Ordkunskap
på basal nivå, Utveckling av den grammatiska basen, Ordkunskap i
ämnesundervisningen och Litteracitetsutveckling
utgår från teori som illustreras med praktiknära exempel. Bland annat beskrivs
den svårighet som kan uppstå i ämnet matematik där tal med kontextuella
beskrivningar försvårar för flerspråkiga elever (s 129-130). En sådan
pedagogisk text kan vara förödande om man inte behärskar ett basalt ordförråd. Ett exempel är det vanligt förekommande ordet
”rymmer” med sin dubbeltydiga betydelse. Gudrun Svenssons sätt att generöst
dela med sig av exempel från arbetet på Centrumskolan tilltalar mig. Att utmana
sig själv, tänka nytt och våga pröva i egen praktik är utvecklande. Vi måste
våga bryta mönster och få in transspråkande på ett naturligt sätt.
Föräldrasamverkan
tas upp i kapitel 11 och här finns det mycket att göra för att främja ett
samarbete som leder till att de flerspråkiga elevernas föräldrar blir delaktiga
i skolverksamheten. Det sista kapitlet, Implementering av transspråkande, ger
tips på vad som är viktigt att tänka på i samband med att starta upp ett
transspråkande arbetssätt på en skola. Avgörande är skolledningens inställning
och att allt är förändringsarbete ska utgå från forskning. Kollegialt lärande
och beprövad erfarenhet är också viktigt. Som Gudrun Svensson betonar är
”transspråkande inte en quick fix”.
 |
(Implementering av
transspråkande, sid 197)
Efter det avslutande kapitlet kommer ett väldigt användbart appendix utifrån tanken att forskning
är en förutsättning för ett lyckat förändringsarbete. Här hänvisar författaren
dels till handböcker för upplägg av undervisningen, dels till praktiknära
forskning. För att underlätta för läsaren är appendix upplagt i kapitelordning.
Det kan inte bli smidigare för de
pedagoger som vill fördjupa sig och ta del av de senaste rönen vad gäller
transspråkande!
Och för er som vill veta mer om Gudrun Svensson finns här en
länk, där hon i ett möte med Anna Kaya (Nationellt centrum för svenska som
andraspråk, Stockholms universitet) samtalar om ”Flerspråkighet som en resurs”
Så jag kan varmt rekommendera boken Transspråkande i praktik och teori för de skolor som har hela världen i sina klassrum, elever som talar en mängd olika språk och friskt växlar mellan dessa. Språkväxling dvs transspråkande är vägen till inkludering och en likvärdig skola.
