Många olika läsfrämjande satsningar görs nu i Sverige för
att betona hur viktigt det är med en bra läsförståelse för att eleverna ska nå
goda resultat i skolans alla ämnen. En del i satsningen är vad som introducerades
redan 2015, då höstlovet v 44 förvandlades till Läslovet. Bakom den här breda satsningen står det ideella nätverket
Läsrörelsen där bland annat fackliga
organisationer, bibliotek, bokhandel, idrottsföreningar och företag ingår. I
centrum ska lusten till läsning, berättande och skrivande stå.
Även regeringens beslut i september 2016 om en läsdelegation är ett tydligt bevis på
hur viktigt det är att få fler barn att läsa.
Vad som lyfts fram i beslutet är det vi som pedagoger känner
till men samtidigt kan utveckla, det vill säga att läsförståelse är
grundläggande för att allt lärande. För att nå resultat måste vi ha mer läsning
i skolan, föräldrarna måste läsa för sina barn och eleverna behöver få fler
tillfällen att själva få upptäcka läsningen. Alla parter behövs –
skola/föräldrar/elever! Den här satsningen är också tänkt att bidra till att ge
alla elever likvärdiga förutsättningar för en fullgod läsförmåga, vilket
stämmer överens med skolans kompensatoriska uppdrag. Alla elever har rätt att
få en likvärdig utbildning och samma möjligheter att nå goda resultat i skolan
oavsett kön, etnicitet, socioekonomisk eller kulturell bakgrund.
En annan satsning som gjorts, är uppdraget Sveriges läsambassadör som
initierats av Kulturrådet. En läsambassadör ska verka för att barn och unga,
oavsett bakgrund, ska få lika möjligheter att nå litteraturen. 2011-2013 var
det Johan Unenge som var
läsambassadör, och vid uppstarten i augusti hade vi pedagoger i västra området
i Mölndal förmånen att få lyssna till honom. Ett tips till kommande
föräldramöten kan vara följande krönika ”Lästräning
är lika viktigt som idrottsträning”. Hur kommer det sig att föräldrar som
läste mycket för sina barn när de var små, slutar upp med detta och låter
skolan/svenskundervisningen ta över ansvaret? Kopplingen mellan övning och
färdighet vad gäller läsning känns inte lika viktigt som när det gäller barnens
idrottsaktiviteter. ”Om samma engagemang
som man kan finna runt idrottsarenor, fanns i barns läsning skulle läslusten
inte halverats på fem år som medierådet redogjorde för nyligen. De flesta barn
blir ju inte fotbollsproffs och nöjer sig i efterhand med att bli åskådare. Jag
tror det finns mer att göra för att våra barn inte ska hamna på läktarplats i
livet.” skriver Unenge avslutningsvis i krönikan (se länken nedan). Jag
tror att krönikan kan leda till en intressant diskussion med föräldrar!
Läsforskaren Barbro Westlund har skrivit många
böcker just om aktiv läsförståelseundervisning och varit expert i Läslyftet. I
Mölndal är vi nu inne på andra omgången vad gäller deltagande i Läslyftet och det här läsåret är 14
enheter med i projektet. Under handledning av 31 handledare arbetar mer än 255
pedagoger med Läslyftet ute i klassrummen. Denna form av kollegialt lärande når
ut till fantastiskt många elever och det ska bli spännande att få se vilka
resultat det ger på sikt!
Just modellerna och verktygen i hennes böcker Att undervisa i läsförståelse
(Lässtrategier och studieteknik) och Aktiv
läskraft (Att undervisa i lässtrategier för förståelse) utgivna av Natur
och Kultur och som även ingår i många moduler i Läslyftet, är något som jag
skrivit om tidigare i min blogg. Det har varit utvecklande både för mig och
mina elever att arbeta med verktyg som Det
sokratiska samtalet, Textsamtal före, under och efter läsning, Läslogg, Langers
föreställningsvärldar och Venn-diagram.
Under ett par veckor under höstterminen har jag i ämnet
svenska åk 8 genom ett högläsningsprojekt
förberett ett författarbesök. I mindre grupper har jag läst högt boken En farlig vän av Ritta Jacobsson utgiven av
LL-förlaget. Som Barbro Westlund skriver ”Genom
lärarens högläsning utvecklas elevernas ordförråd och förhoppningsvis blir de
också motiverade att själva vilja läsa” (Att undervisa i läsförståelse, s
107). Viktigt vid valet av bok är att det är ett didaktiskt val - när, var och hur
ska boken läsas och bearbetas. En del lässtrategier som eleverna kan använda i
sin egen läsning, kan man använda vid högläsningen. Elever med dåligt ordförråd
eller bristfällig omvärldskunskap utvecklar just de kompetenserna under
högläsningen. Förmågan att skapa inre
mentala bilder, dvs. göra inferenser,
är också något som speciellt svaga läsare kan utveckla när de får höra texten.
Vad jag mer har fokuserat på i högläsningsprojektet är att utmana eleverna att läsa på raderna, mellan raderna och bortom
raderna. Bokvalet var verkligen lyckat med tanke på innehållet som eleverna
lätt kunde relatera till med aktuella teman som mobbing, börja på ny skola,
grupptryck och rädsla. Deras bakgrundskunskaper och erfarenhet bidrog till
engagemang i samtalet kring boken.
Mötet med Ritta Jacobsson v 41 var verkligen givande.
Eleverna fick chansen att ställa frågor som vi diskuterat i klassrummet
tidigare under läsningen. I en enkät gjord i Google formulär fick de bland
annat besvara följande frågor nästkommande lektion:
Vad tyckte du om
författarbesöket?- Intressant att höra hur hon blev inspirerarad av händelser som hänt henne
- Ganska lärorikt att få se författaren till En farlig vän
- Böckerna hon gjorde verkade vara lite spännande att få läsa
Vad tycker du om högläsning?
- Bra. Man hör en annan röst som pratar och kan leva sig in i berättelsen bättre.
- Det är skönt och avkopplande.
- Jag tycker att det är lättare för jag kan ha svårt att läsa ibland och när någon läser upp något för mig förstår jag mer.
- Högläsning är bra för att utveckla sitt lyssnande och sin läsförståelse för det är alltid bra att ta upp med klassen efter man läst om vad som hänt.
- Jag tycker att det är roligt och man hör orden så man vet hur de uttalas och kan använda dom när man pratar.
- Det är väl okej – det kan bli långtråkigt ibland men det är bättre än att läsa själv.
Säkert har ni gjort samma erfarenheter när ni läst texter
högt i klassrummet. Viktigt är att få med alla elever i läsningen. Modellen
nedan illustrerar hur läsprofilen
kan se ut bland eleverna (The simple view of reading, Stuart, Stainthorp och Snowling,
2007). En reciprok undervisning där man använder sig av en variant av ”tänka-
högt-metoden” genom att förutspå, ställa frågor, reda ut oklarheter och
sammanfatta är utvecklande för alla fyra läsprofilerna. Under
högläsningstillfällena är det viktigt som pedagog att ha de olika läsprofilerna
i tankarna.
En krönika publicerad i GP 2016-10-11, Språk är makt- låt oss läsa högt för barnen, tar också upp vikten
av att högläsning på olika sätt och får avsluta blogginlägget den här gången.
